2006-09-14

Kollektivt tänkande vs fri konkurrens

Nu har jag, med hjälp av släkt och vänner, delat ut cirka 4000 personvalsfoldrar i Uppsala, företrädelsevis i Fålhagen.

I kväll delade vi ut foldern i Luthagen. I ett flerfamiljshus på Sturegatan möttes vi av klisterlappar i portarna med texten "Endast av Posten utdelad reklam". Naturligtvis ignorerade vi detta eftersom en broschyr som rör valet och som dessutom innehåller ett partis valsedel är att betrakta som samhällsinformation och inte som reklam. Men klisterlapparna gjorde mig upprörd.

Varför ska Posten ha monopol på att dela ut reklam till de boende? Varför ska till exempel SDR inte få dela ut sin reklam? Troligen är det här ett beslut som bostadsrättsföreningens styrelse har tagit, men varför ska man göra en sådan åtgärd för hela huset? Kan inte var och en själv få sätta upp en lapp på sin dörr om vad han eller hon vill ha och inte ha?

Den här typen av beteende är ett hot mot fri konkurrens. I min värld är det självklart att man låter varje individ tänka själv och ta egna beslut. I det här fallet har alla i huset påtvingats ett kollektivt ställningstagande.

Hur kan jag då veta att alla i det här stora huset inte tycker likadant? Bra fråga! Jo, för att vi blev insläppta i huset, som har portkod, av en glad och trevlig kille som bodde där. När vi sedan hade lämnat byggnaden kom en herre i övre medelåldern ut på sin balkong och kastade ut broschyren på gatan nedanför. Han skrek och levde rövare. "Är ni inte läskunniga? Det står endast av POSTEN utdelad reklam!".

Naturligtvis kan man ifrågasätta graden av hans reaktion. Att bli så upprörd över att ha fått en papperslapp i sitt brevinkast är knappast ett normalt beteende. Men jag köper det. Och visst kan man tycka att information från ett parti inför ett val är samhällsinformation. Men jag kan acceptera att det finns folk som anser att det är reklam.

MEN, det jag aldrig kan köpa eller acceptera är att man sätter ett klistermärke i en port till ett flerfamiljshus med texten "Endast av Posten utdelad reklam". Aldrig.

2006-09-12

Det finns bara ett regeringsalternativ

I kväll fick vi för första gången i valrörelsen se de tre partiledarna i vänsterblocket på en och samma bild. Det hände i TV4:s partiledarutfrågning. Maria Wetterstrand sa att miljöpartiet kommer att kräva ministerposter om de tre partierna får majoritet i riksdagen. Lars Ohly sa att västerpartiet inte tänker göra det men att de måste få större inflytande över politiken om samarbetet ska fortsätta. Statsminister Göran Persson uppgav att han vill ha en renodlad socialdemokratisk regering. Han öppnade dock för samarbete både med mp och v och med något av de borgerliga partierna.

Det var ena sidan. På den andra sidan står Alliansen. Fyra partier som vill regera landet tillsammans. De har tagit fram ett gemensamt valmanifest som berättar vad de vill åstadkomma om de vinner valet. De har gemensamma förslag för skolan, miljön, jobben, familjerna m.m. m.m.

Borgerligheten har aldrig varit så enad som den är nu. När de borgerliga tog makten 1991 så hade två partier, moderaterna och folkpartiet, gjort ett gemensamt program med namnet "Ny start för Sverige". Varken centerpartiet eller kristdemokraterna var med på det, trots att de båda senare kom att sitta med i regeringen Bildt. 1991-1994 var svåra år ekonomiskt sett för Sverige, men det var emellertid frågan om Öresundsbrons byggande som ledde till ministeravhopp. Miljöminister Olof Johansson (c) lämnade regeringen, men centerpartiet stannade mandatperioden ut.

1976 hade socialdemokraterna regerat Sverige i 44 år när de tre borgerliga partierna (kristdemokraterna, eller kds som partiet hette då, var för små för att ta plats i riksdagen) lyckades ta över makten. Thorbjörn Fälldin (c) blev statsminister. Energifrågan blev dock för svår att enas om och regeringen sprack 1978. De borgerliga vann sedan valet 1979, Fälldin blev åter statsminister och en folkomröstning i kärnkraftsfrågan anordnades 1980. Detta hjälpte dock inte utan moderaterna lämnade 1981 regeringen p.g.a. motsättningar i skattepolitiken. Centerpartiet och folkpartiet regerade då själva fram till valet 1982, då makten förlorades tillbaka till socialdemokraterna.

Ingenting tyder på att det ska gå illa den här gången. Dels har Alliansen redan ett färdigt gemensamt program och sedan så är utgångsläget i konjunkturen betydligt bättre nu än det var under sent 1970-tal och tidigt 1990-tal. Reinfeldt är heller inte en lika självskriven ledare som Fälldin och Bildt var. Alla fyra partiledarna i Alliansen får stort utrymme, vilket är positivt.

Apropå Thorbjörn Fälldin, i dag hörde jag honom bli citerad två gånger. Dels av Lars Leijonborg vid ett torgmöte i Uppsala ("dra i långbänk, som Fälldin sa") och dels av Jan Guillou i TV4:s tidigare nämnda partiledarutfrågning ("dagtinga med sitt samvete, som Fälldin sa").

Thorbjörn Fälldin försvann ur hetluften för 20 år sedan, men han är fortfarande ett stort namn. När han ledde borgerligheten till valseger för 30 år sedan var det verkligen hög tid för något annat än socialistiskt styre. Nu har det "bara" gått tolv år, men det räcker. Göran Persson och socialdemokraterna känns trötta. Vi behöver något annat nu. Vi behöver en ny, framåtsyftande politik, vilket bäst uppnås med en ny statsminister och en ny regering.

Det finns bara ett alternativ. Det alternativet heter Allians för Sverige.

2006-09-11

S pratar hellre om andra

På UNT:s webbsida kan man se korta filmsnuttar där var och en av partiernas främsta företrädare i kommunen i korta drag presenterar sina viktigaste frågor inför valet. Eller ja, alla utom en.

I sann Göran Persson-anda nämner Lena Hartwig (s) inte ett enda ord om socialdemokraternas politik. Inte ett ord! Hon väljer istället att enbart ägna sin minut åt att skrämmas med vad som kommer att hända om Alliansen vinner valet.

Det visar tydligt att sossarna har styrt Uppsala kommun länge nog. Vi behöver en ny majoritet som hellre berättar vad de vill göra än vad andra vill göra.

Gå gärna in på
www.unt.se/val och titta på de här filmerna innan du bestämmer dig för hur du ska rösta i kommunvalet.

Vad gäller videoklipp på Internet så bör den intresserade även besöka
www.svt.se/val och ta del av det öppna arkivet. Här finns partiledarutfrågningar från förr. 1967 års utfrågningar, då bostadsbristen var den främsta valfrågan, är otroligt intressanta och roliga att se. Politikerna i utfrågningarna känns väldigt ärliga.

Folkpartiets Sven Wedén och Centerpartiets Gunnar Hedlund får frågan vad som skiljer deras partier åt. De har väldigt svårt att svara men Hedlund nämner miljöpolitiken, redan då!

Idag, nästan 40 år senare, är den vanligaste frågan jag får i valstugan, “Vad skiljer er från de andra i Alliansen?”. “Miljöpolitiken”, svarar jag, precis som Gunnar Hedlund gjorde 1967.

2006-09-06

En mötesplats för unga och politiker i Uppsala

I går deltog jag i ett evenemang som kallas Mötesplatsen. Det är ett forum där unga träffar politiker och tjänstemän några gånger om året för att ställa frågor och framföra sina åsikter.

När jag gick i skolan i Enköping hade vi ungdomsråd. Det fungerade på ett annat sätt än Mötesplatsen gör, men syftet var det samma - att få med ungas förslag och synpunkter i den politiska beslutandeprocessen.

Mycket av det som beslutas i kommunfullmäktige berör barn och ungdomar på ett eller annat sätt. Därför är det viktigt att unga ges utrymme att påverka de beslut som tas där.

2006-09-01

Privatekonomi i gymnasieskolan

Här är en insändare som jag har skrivit tillsammans med Jakob Envall, gymnasielärare:

Antalet ungdomar som hamnar hos Kronofogden ökar dramatiskt. Många unga kan inte göra en budget och vet inte hur de ska investera de pengar de tjänar.

Vi tycker att man ska ge alla ungdomar möjligheten att ha koll på sin privata ekonomi, oavsett vad man har för bakgrund. Därför vill vi att privatekonomi och sparande införs som obligatoriskt ämne för alla gymnasieungdomar.

I en undersökning som Synovate Temo har gjort för Aktiespararna framgår att 91% av de 1000 tillfrågade är för det här förslaget. Vänsterväljarna är lika positiva till förslaget som de borgerliga.

Med privatekonomi och sparande på schemat skulle varje elev ges större möjlighet att klara sig i ett allt mer komplicerat samhälle. Färre skulle hamna utanför. Det är också en samhällsekonomisk vinst med det här eftersom att det är bättre med människor som inte är skuldsatta utan kan betala sin skatt och sina räkningar.

2006-08-31

Mer etanol i tankarna!

Allt fler väljer miljövänliga alternativ när de köper ny bil. Själv har jag valt en etanoldriven bil. Nettotillskottet av växthusgasen koldioxid från bilar som körs på etanol är 60-80 procent lägre än från bensinbilar.

Etanolen som tankas i Sverige framställs av svensk skogsråvara, svenskt vete och framförallt brasilianskt sockerrör. Jag anser att vi bör satsa på att öka andelen inhemsk producerad etanol. På så sätt slipper vi långa transportsträckor och skapar nya arbetstillfällen i Sverige.

Centerpartiet vill att det år 2015 ska vara förbjudet att sälja bilar i Sverige som enbart drivs på fossila bränslen. Om Alliansen får regera efter valet vill vi införa en miljöbilspremie som ger den som köper en ny miljöbil 10.000 kronor i skattereduktion, oavsett bilens inköpspris.

En röst på centerpartiet är en röst för en offensiv miljöpolitik i en ny regering. I mitt tycke är det precis vad Sverige behöver.

2006-08-30

Främmande och skrämmande

I går svarade vänsterpartiledaren Lars Ohly på frågor i SVT:s partiledarutfrågning. Bl.a. fick vi veta att Sverige bör ha endast ett - statligt - elbolag.

Vänsterpartiet tycker också att vi ska återförstatliga bolag som privatiserats. Ohly hävdar att privatiseringen av Telia, som vänsterpartiet en gång stödde, var ett misstag.

Ohly sa även att äldreomsorg och sjukvård inte ska få skötas i privat regi. Dessutom är hans parti emot att friskolor ska få existera och så vill de höja skatterna.

Vänsterpartiet är det riksdagsparti som ligger längst ifrån mig. Med god marginal dessutom. Ohlys tankar känns både främmande och skrämmande. Partiet ser ut att gå mot sitt sämsta val på mycket länge och jag kan inte säga att jag är förvånad.

Vi behöver inte fler statliga bolag, större bidragsberoende och högre skatter. Vad vi behöver är en ny regering som tar tag i problemen kring arbetslösheten och som kan leda Sverige med nya, friska krafter. En sådan regering måste vara helt fri från inflytande från Lars Ohly och hans vänsterparti.